Sista dagen på detta året. Och uppe alldeles för tidigt. Men det kommer man väl aldrig ifrån. Man hinner sitta och reflektera ganska mycket. Och samtidigt är det väldigt lätt att trycka ner sig själv med när alla tankar kommer. Ofta är det sånt som, gud vad jag är stor och ful, varför är det ingen som vill prata med mig, varför vill inte någon umgås med mig o.s.v Men jag inser att det är inte mig det är fel på, det är allt omkring. Det är samhället som sätter standarden på vad som är normal vikt t.ex och det är andra som inte tar tag i saker eller är rädda för att störa.

Jag kommer jobba hårt på att behandla andra som jag vill bli behandlad, men samtidigt kommer jag behandla folk på det sättet dom beter sig. Lovar man saker och sen inte håller det för att ta ett exempel, ja då åker man i soptunnan faktiskt. Energitjuvar har jag haft tillräckligt med i livet.

Så nu har jag spytt galla för detta inlägg, det är dags att sluta vara den med offerkoftan på. Vi människor är ju såna att det smittas av sig på hur man beter sig. Och då vet jag vad som behövs.

Laddar för att gå ut och gå strax, det är mörkt men jag måste få röra mig lite. Min kondition skall bli bättre, nu är man ju anfådd för minsta lilla. Och kroppen behöver få lite luft med. Det är mycket på en gång men det kommer gå detta, jag är helt övertygad. Och kunna visa mig själv främst vad man är kapabel till, ja det kommer göra mig till en stark och mer posetiv människa i livet.

Det här inlägget har inget sammanhang med nåt känner jag men ville ändå skriva av mig. Kanske kommer nåt mer vettigt senare under dagen.